Sången

Sara och Karin stack iväg på afrodans. Jag skulle oxå med men jag har feber och dessutom stukade jag foten idag så jag vet inte vad jag tänkte på ^^
(bra gjort Linnéa, missa tre trappsteg av fyra. bra. kul. fint)

Känslan och den lilla stoltheten när man faktiskt klarar av en låt som verkat på tok för svår för att ens våga ge sig på. Born this way är ett typexempel på det. Jag tyckte den var för hög när jag började med den och jag fick ont i halsen när jag hade sjungit den några gångervilket tydde på att jag gjorde fel. Men jag gjorde allt för att lära mig sjunga den snyggt med rätt teknik och se på fan. Nu gör jag den utan att ta i så förbannat, utan att det gör ont eller känns ansträngt och jag kunde släppa den överdrivna nasala klangen mer och mer. Jag har utvecklats nåt enormt och det får jag kvitto på lite hela tiden. Superkul!
Och jag är sjukt taggad på att sjunga när jag har sett hur mycket det faktiskt gör att öva. Med uppvärmning, lite teknikövningar och nästan framförallt med bra hållning.
Han är en man, han är ett barn ur chess på svenska är en av mina nuvarande sångläxor. KUUUL

Sov gott gullgrisar!

Ja just det, jag hade en blogg!

Flera gånger har jag tänkt att jag ska blogga men när jag väl sätter mig vet jag inte var jag ska börja. Så har jag gått till de andra, repat, tittat på film och allt annat vi gör. Föreställningen i onsdags gick kanon. Några ställen där rösten hoppade som får mig att rysa av obehag men det finns ingen anledning att älta det som varit. typ 90 % av den hjärnkapacitet vi faktiskt använder går redan till det så att fylla på där känns onödigt :) Det var första gången jag rörde mig och sjöng samtidigt dessutom och jag är här för att lära mig och utvecklas. :)
 
Har fortfarande världens underbaraste klass, underbar lärare och helt fantastiska rumskompisar. Jag var borta i 4 dagar och när jag kom hem igår blev jag sönderkramad och fick veta att ordningen var återställd. August sa en gång "är Linnéa glad är alla glada" och att få höra att man är fin nu när jag är sjuk och ser ut som ett lik. Det värmer. Jag är inte van det här. Har aldrig varit med om så många kärleksfulla människor på samma gång så det är lite överrumplande. (ingen aning om det ens heter så. ROOMPAAA!)
 
Okej. Gränsen.
 
Jag älskar att alla är ironiska.
Jag har kommit rätt.
Nu ska jag sussa lite. huvet sprängs... :( 

Duett

Om 30 min ska vi redovisa Nunnescenen och duetterna. aaaah jag är nervös! dricker varmt vatten och laddar mentalt för att vara galet kär i någon annan än simon. Nej men det kommer gå så bra det här!
Vi har utvecklats nåt enormt från första gången vi tränade. Då stod vi flera meter ifrån och vågade knappt titta på varann när vi sjöng. Nu står vi med ansiktena kanske 1 dm ifrån och sjunger. Lite stolt får man vara!
nu är det 25 min kvar....... Iiih!

Tagga duetträning!

När jag åt antibiotika fick jag inte träna så nu jävlar är det bara att kötta! Brutalstyrka med övningen där man får kolla en extra gång att det inte sitter en kökskniv i höften. Jazzen var det karatekickar och vanliga såhögtsommöjligtochännulitehögre-kickar. Massa pliéövningar (böjda ben typ) och en koreografi som var knas. Tror mycket av min förvirring dock berodde på att jag hade glömt vattenflaskan så vätskebalansen var på många minus.
Sen tränade jag och Johannes på duetten. Som förövrigt ska redovisas inför dansarna imorgon. Hjälp.
Så nu är det bara att tagga till efter powerwalken för kl 20 ska vi träna på att vara kära i varann. Hepp!

Hoppas alla ni andra människovalpar som inte får köksknivar i höften mår prima!

Jättebamsing till kram från eder Linnéa <3

RSS 2.0