cocoslinnea

Sara och Karin stack iväg på afrodans. Jag skulle oxå med men jag har feber och dessutom stukade jag foten idag så jag vet inte vad jag tänkte på ^^
(bra gjort Linnéa, missa tre trappsteg av fyra. bra. kul. fint)

Känslan och den lilla stoltheten när man faktiskt klarar av en låt som verkat på tok för svår för att ens våga ge sig på. Born this way är ett typexempel på det. Jag tyckte den var för hög när jag började med den och jag fick ont i halsen när jag hade sjungit den några gångervilket tydde på att jag gjorde fel. Men jag gjorde allt för att lära mig sjunga den snyggt med rätt teknik och se på fan. Nu gör jag den utan att ta i så förbannat, utan att det gör ont eller känns ansträngt och jag kunde släppa den överdrivna nasala klangen mer och mer. Jag har utvecklats nåt enormt och det får jag kvitto på lite hela tiden. Superkul!
Och jag är sjukt taggad på att sjunga när jag har sett hur mycket det faktiskt gör att öva. Med uppvärmning, lite teknikövningar och nästan framförallt med bra hållning.

Han är en man, han är ett barn ur chess på svenska är en av mina nuvarande sångläxor. KUUUL

Sov gott gullgrisar!