cocoslinnea

Simon är och dansar och jag ligger i sängen och ska vila lite innan jag beger mig ut på äventyr. Igår tog jag 45an mot gällivare, (hihi) bytte i dorotea och återigen gnissade jag stjärten i buss nr 63 mot umeå. Inte samma komfort som när dom körde hela vägen från östersund till umeå men bra mycket skönare var det att åka dit för att träffa min älskade istället för att karva i huvet. Vetskapen om att jag kanske aldrig mer behöver åka hit i det senare ärendet är underbart. Det går inte beskriva med ord! Att faktiskt kunna gå omkring och se på den vackra stad det är UTAN hål i huvet, medicintider, förstoppning, stort jävla plåster mitt på huvet (som jag ger mig själv credit för att jag faktiskt vågade visa mig i), illamående utan dess like, yrsel, känna hjärnan mer eller mindre dunsa mot hjärnbalken när jag rörde mig för att hjärnvätskan hade tömts ur och framflrallt den sjuka smärtan. Trots absurda mängder morfin som både pumpades in hela tiden och som jag fick i spruta innan toalettbesök gjorde det så fruktansvärt ont. Plus att precis utanför höll dom på med byggarbeten så varje morgon växktes vi av härliga sprängningar eller varför inte en fin slagborr mot betongen? Finfint var ju det som nyopererad :) Jag trodde inte det skulle bli så men att åka hit har verkligen väckt minnen och känslor. Mest glädje faktiskt. Glädje över att det gick bra ändå, tänk om dom inte upptäckt den och det hade gått illa?