cocoslinnea

-

Tänk vad många människor vi dömer, utan att ens veta vem den är?

Det kom jag på igår när jag skulle åka med bussen hem. Det klev på en dam som var så otroligt seg och jag var trött och ville bara sätta mig ner. När jag sen såg att damen, som inte såg särskilt gammal ut, hade med sig sin mamma som hjälpte henne upp för trappen i bussen, gick det upp för mig att näe, jag måste sluta tänka saker om folk jag inte känner. Jag har ju ingen aning om varför hon inte kunde gå riktigt. Hon kanske hade någon sjukdom som inte syns? För innan jag såg att hennes mamma hjälpte henne, inte tvärtom som ju skulle vara mer naturligt, så trodde jag bara hon var en seg pensionär med för mycket fritid.

Så var det bevisligen inte och jag kommer aldrig få reda på varför en ung dam inte kunde gå riktigt, eller varför hon inte var klar i huvet, men det är inte väsentligt heller. Huvudsaken är att hon får den hjälp hon behöver och att folk som jag slutar döma folk så fort vi ser dom. För det är riktigt jobbigt att behöva förklara sig hela tiden. Få samma fråga, gång på gång igen.

Visst är det svårt att låta bli? Man vill veta allt, oavsett om man har med det att göra eller inte. Jag försökte igår att iaktta folk, utan att döma någon. Himla svårt det är! Men det ska gå :)

-