cocoslinnea

Jag har haft ont i huvet sen i Fredags nu. Kan det inte bara gå över? Dumma mej som är så klantig att jag halkar på blankis och slår huvet så jag får hjärnskakning. Detta har resulterat i begränsat intag av mat då jag varit själv och inte orkat gjort något, och samtidigt ökat intag av choklad eftersom jag haft mens oxå. Kul, kul.


Och just detta godisätande, tröstätande, är jag så less på! Jag är less på att känna mig som en fet kossa, less på att inga kläder sitter snyggt, less på att inte känna igen mig på kort och framförallt är jag less på att må dåligt över allt det och att inte ha orken till att träna som jag gjorde förut.


Sen jag blev tillsammans med simon har jag gått upp jättemycket i vikt. Och det är verkligen jättemycket. Men vad jag inte har tänkt på är att det även var då operationerna började, då jag blev deprimerad och tröståt och alla tyckte så synd om mig och den dåliga maten och godis var läskigt lätt att få tag på. Självklart var jag sugen på sånt innan operationerna oxå, men då valde jag tillfällena och tränade bort det mesta lika fort som det kom ner.


Jag vill verkligen se ut som förut då jag inte behövde bekymra mig om jag kunde ha 38 på byxor och 34/36 var inga problem på tröjor. Då var jag inte rädd att det skulle sitta för tajt eller hur det ser ut när jag sitter ner. Då jag tyckte 40 var jättestort på mig.


åååh, jag har så ont i huvet! Jag blir galen... Nu har jag tagit Ibumetin, för mycket Alvedon och Diklofenak men det går inte över. Skit. Vill verkligen inte åka till akuten.